Enligt forskningen får 20 till 25 % av amerikanska skilsmässobarn problem

Blomman-(rättvänd)_72dpi.jpg”Over 1 million children in the United States experience parental divorce annually (Clark, 1995). Although most children adapt well to this transition, approximately 20% to 25% develop mental health or adjustment problems twice the rate experienced by children from continuously married families (Hetherington et al., 1998). Meta-analyses of studies conducted between 1950 and 1999 indicated that children from divorced homes function more poorly than children from continuously married parents across a variety of domains, including academic achievement, social relations and conduct problems (Amato, 2001). They continue to be at risk for clinically significant mental health difficulties into adulthood (Chase-Lansdale et al., 1995; Zill et al., 1993), are more likely to receive mental health services (Zill et al., 1993), and have a shorter life expectancy (Tucker et al., 1997) than those who grew up in two-parent families.

Risk for mental health problems appear to result from disruptions in the family`s social and physical environment that often precede,      Bild: Beata Rappe                                         coincide with or follow divorce. Such disruptions may include interparental conflict, parental maladjustment, reduced contact with non-custodial parent, decreases in parent-child relationship quality, school and housing changes, and declines in economic resources (Amato, 2000). Conversely, warm parent-child relationships, effective parental discipline and high child-coping efficacy are associated with positive postdivorce functioning (Sandler et al., 2000; Wolchik et al., 2000b).

Given the high prevalence of divorce and the concomitant risks for children´s adjustment, a variety of preventive interventions have been developed to improve children´s adaptation (e.g., court-mandated parent education, divorce mediation) (Dawson-McClure et al., 2003).” (Winslow et al., 2004)

Citatet, som är hämtat ur artikeln ”Preventive Interventions for Children of Divorce” i februarinumret 2004 av Psychiatric Times (Winslow et al., 2004), visar att det i dagens USA finns en omfattande verksamhet med utbildning riktad till föräldrar som skiljer sig. Denna utbildning är numera oftast obligatorisk och föreskriven enligt lag.

Flertalet studier pekar åt samma håll

De första vetenskapliga studierna kring separationers effekter på barn, skilsmässobarn eller ”children of divorce” som de kallas på engelska, började dyka upp på sjuttiotalet i takt med att antalet skilsmässor ökade. Numera finns ett antal kända forskare på området. Majoriteten av de studier som genomförts har visat att barn på olika sätt och i olika utsträckning far illa av föräldrarnas separation och att den enskilt värsta faktorn är föräldrarnas konflikter före och efter separationen. I en undersökning kände sig mer än hälften av barnen ansvariga för föräldrarnas skilsmässa. De längtade efter lugn och ro i hemmet med mindre bråk och tyckte att föräldrarna skulle söka hjälp. De kände också att föräldrarna fullständigt ignorerade deras känslomässiga behov till följd av skilsmässan. (Taylor, 2001) Enligt Arbuthnot och Gordon (1996) är det vanligt att föräldrarna är så uppfyllda av sina egna kaotiska känslor att de underskattar eller är omedvetna om barnens trauma. Enligt Blaisure & Geasler (1996) är det främst fem faktorer som inverkar på barnens anpassning efter skilsmässan: konflikterna mellan föräldrarna, den primära vårdnadshavarens psykiska hälsa och uppfostringsmetoder, engagemanget hos den förälder som inte bor med barnen, ekonomiska svårigheter och stressande förändringar i livet (såsom flyttning). Barn påverkas alltså av sina direkta relationer till föräldrarna, men också av föräldrarnas relation till varandra (McKenry, 1999).

Obligatorisk föräldrautbildning vid skilsmässa i USA

Trots att USA inte ratificerat FN:s barnkonvention har USA varit ett föregångsland när det gäller föräldrautbildning vid skilsmässa. Som ett svar på forskningen genomfördes det första programmet i Kansas, USA, i mitten av sjuttiotalet. Sedan dess, och i synnerhet de senaste tio åren, har antalet program mångfaldigats, mycket beroende på intresset från domare i familjerättsmål och samhällsorganisationer (Whitworth et al., 2002). Från att primärt ha varit baserad på frivilligt deltagande har utbildningen alltmer kommit att bli obligatorisk för föräldrar som skiljer sig. 1998 krävde 44 delstater eller lokala lagar att par med barn som ansökte om äktenskapsskillnad måste delta i ett särskilt utbildningsprogram för att få ut sin skilsmässa (Douglas, 2004).